Ja lite så känns det, att haspla ur sig två veckors händelser i en statusuppdatering på fb blir bara jobbigt för alla som tvingas se den :P

För lite drygt två veckor sedan (en torsdag) var det dags att operera ut min dumma visdomstand som jäklats med mig ett bra tag nu. En jobbig jäkel med många rötter och som knölat in sig ordentligt mot sjuan- i horisontellt läge :/ Med andra ord ingen uttagning som görs av en vanlig allmäntandläkare utan Mats som är specialist (kirurg) skulle få äran att ta hand om den åt mig. Efter en mindre nervsammanbrott vid bedövningen gick själva uttagningen över all förväntan (från min sida) inte ett dugg nervös och tyckte inte ens att det hemsk ljudet från borren var obehagligt. Yey!! :))

Dagen efter tog jag mig igenom hyfsat okej med hjälp av smärtstillande jag fått utskrivet. Att äta var dock inte helt lätt då det bara gick att gapa ca 1 cm. Men men, tur det finns yoghurt och annat i flytande form.

På lördagen var det midsommarafton och vi hade bestämt med mamma, pappa, mormor, farmor och farfar att ses på Hallongården och fira lite där. Man kan väl minst säga att vädret var riktigt svenskt och midsommaraktigt. Det fullkomligt vräkte ner redan på morgonen och den fina majstången de hade klätt och satt upp omringades av vattenmassor och lervällning :s Som tur är hade dottern till Hallongården ägare gift sig på gården helgen innan och tältet stod fortfarande på plats så firandet flyttades snabbt in under tak. Blev en väldigt trevlig eftermiddag med god fika (deras egen Hallondricka för min del) och sång och dans för Elina (och mormor och farfar).
Lagom tills det var dags att bege sig hemåt slutade det mirakulöst att regna...
Det blev en lugn kväll här hemma sen för jag var inte riktigt i form för mer aktiviteter.

På söndagen hade svullnaden flyttat sig ner mot halsen. Ingen konstigt men lite obehagligt för det blev jobbigt att vrida huvudet till höger. Men men, en del av läkningsprocessen så bara att härda ut :)
På kvällen började en äcklig smak i munnen dyka upp. Det smakade....död. Ja det är nog den bästa liknelsen. Fruktansvärt äckligt som ni söker förstår. Att jag producerade tre gånger så mycket saliv som vanligt gjorde ju inte saken bättre.

På natten sov jag inte en blund. Trots starka värktabletter gjorde det ont så jag inte kunde koncentrera mig på något annat. Och dessutom blev det svårare och svårare att svälja ju mer tiden gick....
Strax innan 5 på morgonen gav jag upp mina försök att somna och steg upp för att ta nya värktabletter. Det gick dock inte särskilt bra. Halsen var svullen som bara den vilket resulterade i att tabletten fastnade och jag fick svårt att andas. Försökte få upp den igen genom att hosta och klökas men den satt där det satt. Började få smått panik och lyckades väcka tias som ringde 112. Damen i andra änden av telefonen skickade en ambulans och pratade med Tias ända tills den kom fram. Stor elogé till henne!

Ambulans in till akuten i Malmö där de gick ner med en kamera i näsan för att kolla svullnaden i halsen (kunde inte gapa alls vid det här laget). Blev inlagd och fick dropp med diverse antibiotika, smärtstillande och till sist någon sockerlösning för att dämpa hungern.
Mamma och mormor turades om att hålla mig sällskap under dagen (tack!) och på kvällen hade svullnaden nästan försvunnit helt så då flyttades jag till handkirurgen för observation (enda avdelningen med ledig rum). Helt underbar personal både på AVA och Handkirurgen!! <3 <3

På tisdag eftermiddag blev jag utskriven och hemskickad med två sorters penicillin och nya värktabletter. Glad i hågen över att få komma hem till min lilla familj :)

På onsdag morgon började dock halsen svullna upp igen och jag skyndade mig att ringa till öron näsa hals-avdelningen.
Nytt besök, ny omgång med kamera i näsan (sjukt obehagligt!) och sen akutremiss till kärkkirurgen i Lund. Tur man har en snäll mamma som kunde ställa upp och köra mig dit (tack!) så jag slapp vänta på färdtjänst halva dagen. Väl på plats blev det kontroll, bedövning (och ett mindre hysteriskt anfall från min sida) och sen togs stygnen bort, såret öppnades upp och massa äckligt var trycktes ut (där hade vi förklaringen till den konstanta dödssmaken i munnnen). Örk!!

På torsdagen hade svullnaden försvunnit nästan helt så jag valde att åka ner till jobb och få såret spolat istället för att köra in till Lund igen (de skulle ändå bara gjort samma sak). Tur man har snälla arbetskamrater som ställer upp och hjälper till ;)

Och på tal om snälla arbetskamrater, vilken underbar tandläkare jag jobbar med!!! Inte en dag gick utan att det dök upp ett sms på telefonen med en frågan om hur det gick och hur jag mådde :)) underbart!!

Så man kan väl summera det hela med att ledigheten inte direkt började som planerat... :/

Nu är det dock äntligen mycket mycket bättre, pencillinkuren är äntligen slut (så magen kanske snart kan bli normal igen) och det har ju varit helt underbart väder denna veckan! :)) vi har spenderat den på stranden, lekplatsen och i poolen. Mestadels av denna dagen har ärligt talat spenderats i just poolen. Enda stället som varit uthärdligt att vara på. Och Elina har gladeligen badat precis hela dagen lång ;)

Nu ligger jag och sambon och jäser i soffan i väntan på att sovrummet ska bli tillräckligt svalt för att inta ...