Igår gick världens finaste häst över till de evigt gröna ängarna... Min fina kille tog sina sista stapplande steg för att aldrig någonsin mer behöva känna någon smärta. Att behöva säga farväl var något av det jobbigaste jag varit med om.

Känns som det har varit mycket farväl på sistone, alldeles för mycket...

Winni var stor, klumpig, envis, tjurskallig, bufflig, snäll, och helt underbar! :)

Som jag har fått kämpa för att få vara med i hans flock. Han har gjort en arg, förbannad, uppgiven och till och med ledsen ibland. Men han har också gett en så himla mycket glädje! Och framförallt så har han lärt en otroligt mycket! Både om honom, andra hästar, människor och sig själv.

Man fick kämpa för att vara värdig i hans ögon, men varenda sekund har varit värt det!   

Han kommer för alltid vara älskad och saknad, men nu har han en ny flock att ta hand om. Faramir, Flamenca, Afrodite, Zaphire, Mijaz, Snuttan... Han behöver aldrig känna sig ensam :)

Winni Tou

1990-09-15  /  2011-05-20